Have you ever felt like the world is for everyone els?

Have you felt like your sitting on the sideline

Behind a glaswindow at a policestation

Looking out on everyone els, unseen.

There is no hammer,

no sighn "brake glas at emergency"

How do I go from here to there?

And if i do

Will I be standing with them

Or beside them?

Will I take part

or will I stand alone?

How do you become involved

do you pusch yourself on others?

do you whait for them to invite you in?

I used to be good at this.

I used to be involved

I used to be interested

and interesting

What am I now?

Whats left?

Who will have me?

Am i done for?

DU är hotet att gå ifrån mig

Din motsats blir min död

I mörkret verkar du alltid vila

Trots att du alltid är där

I andras leende ser jag dig

Men du nekar mig ändå ditt sällskap

Fast bakom frostat glas ser jag på när du leker

För att ibland få känna dig pulsera i mitt blod

Bakom glaset är frånvaro av dig

Jag blir dig inte värdig

Du är givmild och grym

Lättsam och svår

Och när du går din väg är kistan inte längre tom